Ursprungligen skriven för FEA Livia av Stefan Eriksson.
Texten är något redigerad sedan dess.

Sko dig för Livet

När jag besöker olika Live, ser jag dräkter av mycket varierande slag och kvalitet. En sak är dock genomgående påfallande usel; skodonen. Jag kanske bör påpeka att de Live jag deltagit i uteslutande varit fantasyLiver med någon form av medeltidsliknande dräktförebilder. Eftersom en av mina favoritroller från Gyllene Hjorten är den erfarne Skomakare Magne, har jag beslutat att dela med mig av några erfarenheter och insikter om medeltida skor. I denna artikel tänker jag berätta om vilka modeller som fanns, hur man hittar dem idag och vilka material man bör söka. Nästa gång jag skriver, då har du hunnit skaffa mallar och skinn, kommer jag att berätta om olika tekniker att sy ihop skon.

Skor var på medeltiden sydda och de var av skinn. Jag talar då om yrkesmässigt framställda skor som du kunde handla hos städernas skomakare. Inget tyder på att man limmade skor. Det är inte uteslutet att man kan ha limmat fast extra sulor, men det är inte heller troligt. Tekniken med pliggning kom senare. Skorna bestod av en rågarvad sula som var så tjock som möjligt, och ett mjukt ovanläder som var en dryg millimeter tjockt. Vi talar alltså om skor med begränsad slitstyrka. Du bör vara beredd att lägga ner mycket arbete på något som inte varar så länge.

Mode
Givetvis var skomakeriet underkastat modets nycker. Olika modeller och skärningar var populära vid olika tidpunkter. Generellt kan vi fastslå att höga stövlar så gott som endast användes militärt. Första gången stövlarna verkligen slog i salongerna var under 1600-talet, då "musketörstöveln" med sitt vida skaft blev högsta mod. Under tidigare medeltid var remskon relativt vanlig. Det var en låg sko med en rem som löpte genom snittor längs kanten. Under 1000-talet satt det snittor med ca ¼ tums avstånd runt hela skon, senare sitter snittorna parvis som på bilden.

En modemässig slitvarg var remkängan som med små förändringar hängde med från 800-talet till minst mitten av 1200-talet. Remkängan kan tillverkas i valfri höjd, ända upp till knäet och kallas då remstövel. Just remkängan är en bra brukssko som dels erbjuder ett skaft i valfri höjd och dels ser väldigt medeltida ut. Man kan gissa att den efterhand blev mindre populär hos adeln, men i gengäld levde kvar längre hos folket i skogen och på åkrarna. En helt privat spekulation då nästan alla skofynd kommer från medeltida städer.

Sidsnörskon hör generellt till tiden 1000-1100-talet. Den förekom också med ett något högre skaft ungefär som remkängan. En fördel med sidsnörskon är att ovanlädret framme på foten inte har någon snörning, vilket gör skon lämplig för olika dekorationer och mönster.

Knäppsleifskon har fått sitt namn efter knäppningen som sitter på sleifarna. Knäppningen bestod oftas av en tunn rem med en knut på. Skon är modernare och slog troligen igenom på 1200-talet. Skon har inte fått sitt namn efter den knäppe skomakaren Leif, vilket föreslagitspå olika marknader.

Frontsnörskon är också modernare och förekom under 1200-1300-talen. Mest känd har nog skotypen blivit för att Bockstensmannen bar ett par sådana då han påträffades.

Snabelskon hade minst två blomstringsperioder under medeltiden, den första kring slutet av 1100-talet och den andra kring 1400 och då kunde den vara grotesk. Det finns källor som berättar om olika begränsningar på snabelns längd för olika klasser i samhället. Det finns illustrationer där snabeln var så lång att den böjdes bakåt och fästes vid en rem alldeles under knät. Skomakarskråna skall ha protesterat mot modet då de fann det svårt att ta betalt på ett sätt som motsvarade det besvärliga arbetet med extrema snabelskor.

Så har vi vårens verkliga modesko i både Aahren och Borgevid, knäppkängan. Precis som remkängan kan den tillverkas i höjder ända upp till knät. En förhållandevis praktisk modekänga även om remkängan är mer fältmässig. Vill du ha en sko som verkligen var mode vid en viss tidpunkt, studera samtida illustrationer, läs rapporter från arkeologiska utgrävningar.

Du kan titta på bilder där några av dessa modeller förekommer.

Modeller
Det finns olika källor att söka sig till när man vill ha tag på mallar till sina skor. Det finns böcker, som tex "Skomod och skotillverkning" av Enfrid Jevert, utgiven för länge sedan, eller "Helgeandsholmen", utgiven mer nyligt, finns att köpa vid Historiska Museet. Man kan även beställa rapporter från utgrävningar. En utmärkt sådan är "Medeltidsstaden 30, fyndstudie av keramik, kammar och skor från 7 medeltida städer." Finns också på Historiska museet. Sedan finns det mönster att få tag på, som tex Bockstensmannens dräkt. Finns på flera olika museer och innehåller även skomönstret.

De mönster du finner i böcker är i regel avritade direkt från fyndmaterialet. Tänk på att fyndmaterialet legat i marken flera hundra år. Det kan alltså ha dragit sig, krymt eller delvis förmultnat. Dessutom är storleken tämligen oklar! Därför bör du sy en provsko i kraftigt tyg, eller förbereda dig på att göra en skinnsko som du måste ge bort till en orch med vanskapt fot. När du väl fått till en bra mall, kan du enkelt ändra den till andra storlekar genom att lägga till eller dra bort 3% per nummer. Baggis i dagens kopieringsmaskiner.

Tänk också på att skon skall sitta åt när den är ny, den går nämligen snabbt ut sig. Nu tänker du att det där verkar krångligt, varför inte ringa Magne och få klara mallar på en gång? För att hjälpa dig igång har jag sammanställt mina tio vanligaste modeller av skor och stövlar i Skoboken. Där kan du hitta det mesta om modeller och syråd.

Läder
Det finns två huvudsakliga skinntyper. Vegetabiliskt garvat och Cromgarvat. Vegetabiliskt garvade skinn är mest lika de skinn som användes på medeltiden. Dessutom åldras de på ett vackrare sätt och det går att prägla mönster i dem. Cromgarvade skinn är normalt lika bra som vegetabila, med undantag av åldringen och präglingen. Vissa skinn, främst från öststater kan vara så behandlade att de nästan känns som konstläder. Se upp för skinn som inte är genomfärgade. Om de bara har ett färgskikt på ytan blir de snabbt fula, och de andas inte så bra heller, i värsta fall går de inte ens att smörja in med fett.

För att börja med ovanlädret; det bör var ganska mjukt och ca 1,5 mm tjockt. Använd helst oxhud och undvik bukdelar då de alltid är mjukare än resten av skinnet. Min erfarenhet är att även renskinn går bra att använda, bara det är tjock nog. Det brukar gå bra att hitta 1,2 mm. Älghud däremot har jag dåliga erfarenheter av. Det är för mjukt och gör att skon tappar formen väldigt fort. Alltså rekomenderar jag 1,5mm tjockt vegetabilgarvat nötskinn! När det gäller sulan, måste man välja väg. Antingen syr man en vändsydd sko, vilket man gjorde på medeltiden och då skall man skaffa ett fett skinn, exvis remläder. Eller så syr man skon på ett annat sätt, mer likt moderna skor och då limmar man på en slitsula. Skall limningen bli bra bör man välja ett torrt läder exvis bindsuleläder. Vill du göra din sko riktigt äkta, skaffar du ett rårandsläder. Oavsett vilken sula du väljer, bör lädret vara så tjockt som möjligt, minst 4mm, råranden helst 5,5-6mm.

Att få tag på skinn är lätt men kan vara dyrt. Man kan dels prova hos någon skomakare men då vara medveten om att dagens skomakeriteknik och materialval skiljer sig från medeltidens. Eller så provar man någon slöjdaffär, vilka oftast är dyrast! Har man tid att vänta några dagar, och dessutom vet vad man vill ha så kan man skicka efter det från olika firmor, antingen skomakargrossister eller "Slöjddetaljer" i Skara. Det finns en firma i Jädraås som heter Tjäderläder, där kan du i regel få hjälp med tillkapning så att du slipper köpa hela skinn. Gula sidorna kan vara till stor hjälp här.

Övrigt
Utöver skinn behöver du lite verktyg. Dels saxar som rår på skinnet, plåtsax går att använda till sullädret. Du behöver en vass kniv, hobbykniv med utbytbart blad fungerar bra. Sedan behöver du två stoppnålar och en rulle tråd. Jag brukar använda vaxad lintråd. För vissa skotyper kan du även behöva en håltång eller en huggpipa med 4mm hål. När skon är färdig behöver du massor med skofett. Köp hem det så att du har det innan du börjar använda skorna utomhus!

Stefan Eriksson/Skomakare Magne.

Stefan nås på adressen stefan@trekannor.com.

BIFOGADE FILER

Inga bifogade filer

RELATERADE SIDOR

Skoboken

RELATERADE HEMSIDOR

Inga relaterade hemsidor